måndag 15 mars 2010

Där satt den!

Jag ville helst inte spä på mina höga fördommar. Men det tog inte ens ett dygn efter vårt besök i Bromölla så sa det bara tjoff igår eftermiddag. PANGFÖRKYLD menar jag! Stortuberkelen är här. Jag som trodde att man hade passerat de värsta smitthärdarna. Det smög inte på som det brukar utan den där rackars tuberkelen hoppade på mig utan förbarmelse. Små barn är farliga varelser. Inte nog med att de ofta är förståndigare än oss vuxna. De delar gärna med sig. Ja inte av förståndet dock.

Förkylningar har en god sak med sig. I vår familj infaller något av ett undantagstillstånd då. Kroppen är ur balans. Vad behövs då? Jo mera mat. Och absolut ingen nyttig mat. Här gäller det att mobilisera kroppen och chocka ut tuberkelen! Då behövs fett och socker! Till lunch masade jag mig ner i köket och stekte en varsin tjock äggakaka å bacon till det. Sen fanns det våffelmix. Vi delade på sex våfflor med vispgrädde och sylt. Nu till ikväll är Ingela ivägskickad för att köpa varsin pizza och en påse gotte. Kroppen ska ha redig mat när man är sjuk! Sen får man ligga och yra i sina feberattacker mellan målen. Det är ju för sent att äta vitaminer nu. Nu ska kroppen ha fett och socker. Det sunda livet får komma sen.

2 kommentarer:

Leif sa...

Ni får vara pigga till helgen om vi ska ta en oilsner på gästis.

Papa sa...

Tuberkelen?
Nu har du läst läkarboken lite slarvigt tror jag pöjk.
Skulle inte du se till att komma i giftaskostymen förresten?