Fröklubben, mera vinter och planeten mars

I går kväll var vi inne i stan. Fröklubben inne i Hammenhög fyllde 1 år och där vankades fest på öl och Chillie sin Carne inne på Fröken Östergrens café. Vankas det öl så kan man faktiskt gå in till stan. Det var mycket trevligt och vi träffade många trevliga Hammenhögare (och liksom oss "omnejdare"). Det bor rätt mycket folk i Hammenhög, och framförallt en hel del inflyttade åretruntare (precis som oss). Det som är lite spännande är att alla inflyttade vill att det ska hända lite, så det gror faktiskt lite av kultur och happeningsatsningar i Hammenhög. Ja urhammenhögarna sitter såklart fortfarande inne och tittar på TV. Nåja, chillin och ölen var god. Det tog 40 minuter att promenera till fröken Östergren. Lite tuffare var det hem då vi hade en lätt piskande motvind med vass snö i ansiktet. Men lite envis ska man vara.  Men det tog 45 minuter hem och vi sov riktigt gott när vi la oss runt midnatt.

Under natten tilltog blåsten och även snön. I morse hade det yrt till ordentligt igen. Vi tror att det kommer att mojna framåt eftermiddagen. Vi har planer på att promenera över till Leif i eftermiddag. Vi får väl se nu. Bilen kan vi glömma. Vi får se. Om vädret vill så kanske vi går över åkern. Annars så spar vi det tills vädret vill. Vår planerade tur till loppisen i "bränneriet" mellan Gärsnäs och Östra Vemmerlöv ställde vi in. Bara dårar kör ut med bilen som det såg ut i morse. Men å andra sidan är det bara dårar som går hem från Hammenhög i det väder som rådde i natt. Se Nisses homevideoproduction: Vindpinad i Vallby

Jodå. Vi kom bort till Leif. Vi klev över åkrarna bort mot Rävåkra mot Vallby 38. Det var trevligt att se Leif och hans hus. Inte minst smakade Oceanölet riktigt bra efter vår promenad. Snön ligger likt sanddyner ute på åkrarna. De ligger i ondulerade dyner. Mellan dynerna är det nästan barmark och man ser nästan rapssvålen titta fram. Dynerna är inte jättehöga men det känns bra i benen att pulsa igenom.

När vi gick hem från Leif igår hade vinden nästan lagt sig helt och det var stjärnklart. Månen var jättefin stor och rund. Rakt ovanför månen ses just nu planeten MARS. Den lyser klar och lite gulröd. Tydligen har inte mars kunnat ses så bra på många år. Jupiter såg vi inte till igår. Jag vet inte riktigt var den ska ligga just nu. Annars så brukar den jätten vara ganska lätt att hitta.

MERA VINTER OCH MICROBIRDING

Vi klarade ut den senaset vinteryran också. Det kom snö vid 11-tiden igår och till det så blåste det upp. Nisse hade den goda smaken att köra hem via småvägarna över Simris, Viarp förbi Gnalöv bort mot Bolshög och vidare bort mot Vallby. Förbi Viarp var det inga problem men borta mot Gnalöv så var sikten närmare NOLL. Allt är bara vitt och vart vägen är får man gissa. Smart vägval Nisse! Men efter att ha krypkört efter vägkäpparna så passerades både Bolshög och Glimminge hus. Hem kom man faktiskt!

I morse var det klart och nästan vindstilla. Det ända som påminde om gårdagens väder var de stora snövallar som vi fick skotta undan för att komma åt bilarna. Annars har vi haft kanonväder idag. Sol, klarblå himmel och nästan ingen vind.

Idag klämde Nisse in art 100 på årskrysslistan. En jorduggla som siktades vid Skillinge på lunchen. Nisse tillsammans med ett helt drös vettvillingar i Simrishamn tävlar om att se flest fågelarter inom kommunen under 2010. MICROBIRDING. Naturligtvis sker deltagandet på störtsa allvar. Denna högst seriösa tävling skojar man inte om! Målsnöret passeras vid tolvslaget på nyårsafton. Men idag spräckte Nisse 100-vallen och Nisse ståtar stolt i ledningen! Nu är det bara 11 månader kvar! En lång fajt mot det Ärofyllda guldet. Stackars lilla Ingela.

Kalkade väggar och vinterpromenader

Helgen har avlöpt med arbete och vinterpromenader. Vi har en sällsynt långdragen vinter. Eller så är vintern som den var förr. Alla ni som nostalgiskt pratar om forna tiders vintrar är väl nöjda nu. Så väldigt mycket snö är det inte. Alldeles lagom för vår skull. Men kylan biter i så den lär ligga ett tag till.

Vi håller på att kalka väggar inne i Ingelas blivande verkstad. Det är rätt slabbigt att daska på kalkvatten. Men det går rätt fort. Fyra strykningar har vi hunnit med i helgen och resultatet syns redan! Väggen bakom Ingela var grå innan vi började i lördags! Ny el fick vi indraget till verkstan i veckan. Vi behöver ju bättre el till drejskiva och ugnen senare. Det är den som hänger i taket och dinglar. En snabblösning för att vi ska kunna köra varmluftsaggregat. Den ska färdigställas senare. Vi har beställt klinkers till golvet som levereras och läggas nästa vecka. Men det gör vår snickare Bengt-Ingvar. Nisse hade säkert kunnat göra det. Men Ingela ville inte ha ondulerade golv. Varför ska allt vara platt och rakt för?

I lördags åkte vi till Skillinge och promenerade söderut till Norrekås innan vi vände. En härlig vinterdag med lite bitig vind i kinderna. Vi har våra favoritstrandpromenader här nere. Oftast åker vi ner till Örnahusen och går antingen norrut till Skillinge eller söderut mot Mälarhusen. Fina dagar är det en hel del flanörer ute och promenerar. Sämre dagar kan man vara nästan ensam. Husen utmed sträckan gapar tomma. Det är sannerligen inte många åretruntare som bor längs kusten. Och det är sannerligen det som är det finfina med Österlen. Större delen av året har man stora delar av kusten för sig själv.

Idag söndag åkte vi upp till Brösarps station för att lukta lite på tallar och granar. Kommungränsen är lite märklig här uppe. Brösarp och större delarna av Brösarps backar tillhör Tomelilla. Men Brösarps station och norrut tillhör Simrishamn ända upp till Kristianstadgränsen. Men man har satt kommunskylten nere vid Brösarps backar för att inte förvilla folk. Man har ju inte flyttat till Skåne för barrskogarnas skull. Barrskogarna här är egentligen inte så mycket att ha. Riktigt fina gammelgranskogar med blåbär, mossa med mera finns norrut. Inte i södra Skåne. Man har full förståelse för varför skåningar inte gillar barrskogar när de ser ut som de gör här nere. Men Skåne har ju andra kvalitéer!

Efter Brösarp åkte vi ut på Ravlunda skjutfält som är ett av Österlens häftigaste naturlandskap. Ett av naturens Dr Jekyll och Mr Hyde. Ena dagen ett öppet paradisiskt öppet landskap med  (sommartid) hästar, får och faktiskt ett och annat lamadjur. Nästa dag så dundrar skjutövningar över fältet. Vi hoppas att det går bra för den sista spillra militärer som finns kvar. För vi hoppas att området blir kvar i det skick som det är. Så militären får gärna fortsätta att öva. När det inte är övning så är det populärt bland betydligt fler än oss att åka ut på det gigantiska området. Det verkar populärt att flyga såna där fallskärmar. Jag tror det ska heta "hang-gliders"?! Nåja, åk dit i vår eller sommar och åk från Haväng norrut upp mot Knäbäcksdösen och Flodahusdammen. Ni kommer att utbrista "OJ VAD HÄFTIGT"! Men man måste hålla koll på skjutövningarna innan man åker upp. Men övningstiderna når man på nätet!

Taigans blå lilla ädelsten

I söndags drog vi kosan mot Osby. Ingen av oss har varit där tidigare och ingen av oss har väl trott att vi ska dit heller. Titta på en Sverigekarta så ser ni hur långt upp det faktiskt är. Att Skåne verkligen går så långt upp i norr! För en Österlening så är det väldigt långt! Nästan lite exotiskt. Anledningen till vår resa var att Nisse hade fått ett larm om en stationär blåstjärt som höll till runt en villatomt i södra Osby. Arten är mycket sällsynt och i södra Sverige finns det ytterst få fynd. Dom häckar i sibiriens taigagranskogar och majoriteten av de få Svenska fynden är också gjorda i norrbottens granskogar. Om man tycker att det är långt till Osby så är norrbotten som att åka till ett annat solsystem! Blåstjärten har alltid varit mytomspunnen. Denna lilla sibiriska ädelsten är inte bara sällsynt utan också mycket vacker. Honan (vilket vi såg i Osby) är vacker. Hanen nästan overkligt blåskimrig. Att en tät sibirisk granskog kan innehålla något sådant!

Till vänster en hona så som vi såg den i Osby. Notera den blå stjärten! Till höger en finsk bild på en vacker hane. 

Nu undrar ni säkert hur jag får Ingela att dra iväg 10 mil upp i småländska delarna av skåne för att i snålblåsten glo på en pippifågel. Självklart drar man en vals om att det hade varit trevligt med en fika i Kristianstad. Men min Ingela är inte dum. Eftersom Nisse helst aldrig lämnar Österlen så har hon lärt sig att det ofta finns en fågel i närheten av Nisses utflyktsförslag. Men Ingela hänger så gärna på. I söndags var det riktigt ruggigt väder. Så på hemvägen åkte vi in i lilla fina Åhus och firade blåstjärten med att ta oss en kaffe och en semla.

Vinterstorm över slätten

Det blåser hårda vindar från nordost. Vindarna smäller på rätt bra. Det skulle enligt SMHI blåsa uppåt 22 meter per sekund idag. Jag har för mig att undre gränsen för storm är 23 meter per sekund. Vindarna får ju en jäkla skjuts överslätten. Det faller ingen snö ovanifrån och tur är väl det. Då hade folk garanterat blivit insnöade. Men all snö som "ligger" flyger runt och blandar sig med åkerdamm som vindarna slipar bort från åkrarna. Jo bitvis är det barmark, men här och var ligger meterhöga snövallar. Ja ligger och ligger, med vindarna kryper nästan snövallarna runt. Idag sitter man inne och tittar inte ut om det inte är absolut nödvändigt. Men vi har fått röra på oss ändå. Vi har en härlig snöpropp på vägen alldeles bakom huset. Igår eftermiddag skottade vi loss två bilar. Under förmiddagen idag har vi hunnit med en bil. Nisse börjar föra statistik nu. Allt som allt denna vinter har vi nu skottat loss fyra bilar. Traktorerna plogar rätt duktigt. Men en timma efter att de passerat så är vägen liksom borta. Tur att snökäpparna är uppe. Det ska mojna lite till i morgon. Men 10 sekundmeter blåser rätt bra det med. Vissa väderrapporter lovade snö i morgon. Då kan det bli lite knepigt! Men det blir väl inget med tanke på SMHIs så bristfälliga prognoser. Så vi får väl se. Man kanske stannar hemma och är lite umbärlig i morgon. Ibland är det lite skönt att låta naturen råda. Man får gott finna sig i att det inte är någon större idé att ge sig ut. Man kan åka till jobbet på tisdag istället. Men alla fattar inte det. Det är väl såna människor som vi får skotta fram bakom huset. Utan vare sig mössa, vantar eller snöskyffel i bilen. Ge oss mera snö kung Bore. Kom an bara din luspudel! Oss skrämmer du inte!

Bromölla, nyår och Vallby kyrka

Helgerna har löpt på lugnt. Julen firade vi ensamma. I mellandagarna hann vi upp till Bromölla en sväng för att hälsa på Emma, Alex och Sigrid som har flyttat upp dit till sitt nya hus. Ett jättefint hus som dom hyr! Platsen ligger precis på gränsen till Blekinge. Riktiga snapphanemarker med andra ord. Farligt område alltså! Samojeder bör vakta sin tunga!

Till nyår kom Håkan, Eva och Dixon ner från Stockholm. De kom dagen innan nyårsafton och åkte på nyårsdan. De flög från Stockholm vilket tar mindre än en timma. God mat, skumpa och finfina fyrverkerier att beskåda på himlen. Ja vi hade inga egna, men det såg fint ut från Hammenhögshållet.

Vallby kyrka är belägen i Vallby tre kilometer öster om Hammenhög. Kyrkan är helgad åt helgonet Sankt Laurentius och kyrkan byggdes under 1100-talet och är sedan dess ombyggd flera gånger. I takvalven inuti kyrkan finns det välbevarde kalkmålningar från 1400-talet. Under 1800-talet byggdes korsarmar och ett nytt ljust kor. Kyrkan kan räknas till "herrekyrkorna" då herrarna på Glimmingehus, från 1500-talet och 400 år framåt, har haft Vallby som sin kyrka. Jens Holgersen Ulfstand (forna byggherre för Glimminge hus) och hans far Holger Jensen ligger begravda under väldiga figurstenar i kyrkans kor (nu i tornet).

Å varför nu detta historiska snedsprång? Jo Nisse gick å friade för en dryg månad sedan. Så i sommar blir det bröllop i Vallby kyrka.