Helgen har avlöpt med arbete och vinterpromenader. Vi har en sällsynt långdragen vinter. Eller så är vintern som den var förr. Alla ni som nostalgiskt pratar om forna tiders vintrar är väl nöjda nu. Så väldigt mycket snö är det inte. Alldeles lagom för vår skull. Men kylan biter i så den lär ligga ett tag till.
Vi håller på att kalka väggar inne i Ingelas blivande verkstad. Det är rätt slabbigt att daska på kalkvatten. Men det går rätt fort. Fyra strykningar har vi hunnit med i helgen och resultatet syns redan! Väggen bakom Ingela var grå innan vi började i lördags! Ny el fick vi indraget till verkstan i veckan. Vi behöver ju bättre el till drejskiva och ugnen senare. Det är den som hänger i taket och dinglar. En snabblösning för att vi ska kunna köra varmluftsaggregat. Den ska färdigställas senare. Vi har beställt klinkers till golvet som levereras och läggas nästa vecka. Men det gör vår snickare Bengt-Ingvar. Nisse hade säkert kunnat göra det. Men Ingela ville inte ha ondulerade golv. Varför ska allt vara platt och rakt för?
I lördags åkte vi till Skillinge och promenerade söderut till Norrekås innan vi vände. En härlig vinterdag med lite bitig vind i kinderna. Vi har våra favoritstrandpromenader här nere. Oftast åker vi ner till Örnahusen och går antingen norrut till Skillinge eller söderut mot Mälarhusen. Fina dagar är det en hel del flanörer ute och promenerar. Sämre dagar kan man vara nästan ensam. Husen utmed sträckan gapar tomma. Det är sannerligen inte många åretruntare som bor längs kusten. Och det är sannerligen det som är det finfina med Österlen. Större delen av året har man stora delar av kusten för sig själv. Idag söndag åkte vi upp till Brösarps station för att lukta lite på tallar och granar. Kommungränsen är lite märklig här uppe. Brösarp och större delarna av Brösarps backar tillhör Tomelilla. Men Brösarps station och norrut tillhör Simrishamn ända upp till Kristianstadgränsen. Men man har satt kommunskylten nere vid Brösarps backar för att inte förvilla folk. Man har ju inte flyttat till Skåne för barrskogarnas skull. Barrskogarna här är egentligen inte så mycket att ha. Riktigt fina gammelgranskogar med blåbär, mossa med mera finns norrut. Inte i södra Skåne. Man har full förståelse för varför skåningar inte gillar barrskogar när de ser ut som de gör här nere. Men Skåne har ju andra kvalitéer!
Efter Brösarp åkte vi ut på Ravlunda skjutfält som är ett av Österlens häftigaste naturlandskap. Ett av naturens Dr Jekyll och Mr Hyde. Ena dagen ett öppet paradisiskt öppet landskap med (sommartid) hästar, får och faktiskt ett och annat lamadjur. Nästa dag så dundrar skjutövningar över fältet. Vi hoppas att det går bra för den sista spillra militärer som finns kvar. För vi hoppas att området blir kvar i det skick som det är. Så militären får gärna fortsätta att öva. När det inte är övning så är det populärt bland betydligt fler än oss att åka ut på det gigantiska området. Det verkar populärt att flyga såna där fallskärmar. Jag tror det ska heta "hang-gliders"?! Nåja, åk dit i vår eller sommar och åk från Haväng norrut upp mot Knäbäcksdösen och Flodahusdammen. Ni kommer att utbrista "OJ VAD HÄFTIGT"! Men man måste hålla koll på skjutövningarna innan man åker upp. Men övningstiderna når man på nätet!
